Kändisar i huset

Jag kan inte annat än le när Jeppson i The Ark ler vackert, hälsar och håller dörren öppen till mig när jag ska ut och har min gamla lila Haglöfs fleece tröja och ett par löparbyxor på mig.

Det är något med storstads livet som faschinerar mig.

Häckaberga

Jag har varit på hajk och det var så fruktansvärt roligt. Vi var nästan ett helt dygn ute i skogen, Häckaberga nånstans i något naturreservat i Skåneskogarna. Det är andra gången jag skriver det här i min blogg men skåne är så vackert! Vilka landskap! Mycket roligt hände och en av de sakerna var att jag har åkt mountinbike sådär på riktigt! Killarna som var med var riktiga cykelnördar. En av dem ska tävla i mountinbike och en ska köra Vätterrundan i sommar. Dvs riktiga cykel män. Och jag då, självklart kunde jag inte visa mig sämre. (Hur dum får man bli, man kan inte "tävla" mot såna killar om man cyklar mountinbike i svår terräng första gången!) På lördagen cyklade jag bara lite, då cyklade jag med en gammal mountinbike som var lite för liten och rätt tung. Men på söndag fick jag låna en av de bättre cyklarna, han som själv borde ha tränat för sin tävling lånade ut den bättre till mig. Så nu har jag lärt mig hur man bär mountinbike på rätt sätt och hur man bäst lyfter cykeln över staket som är i vägen. Har också testat på att bromsa för hårt i nedförsbacke och allmänt cykla galet bara för att visa att jag (nästan) kan hålla samma tempo. Ja, jag vet det var löjligt gjort. Till sist vågade jag cykla över en smal bro, annars hade jag gått över bron men jag insåg ju att jag tapade avstånde om jag skulle stanna för varje sådan... Vi cyklade en kort bit på vägen och då skulle vi köra lite race, försten fram skulle vinna. Synd för mig bara att jag inte är så bra att växla smidigt med 21 växlarscyklar, till slut såg jag inte ens de andra på vägen och där försökte jag komma framåt med 100.000 varv/minuten. Påminde mig om gången när jag var hemma i Purmo och samma sak hände, blev fruktansvärd arg på cykeln så jag ringde pappa och var sådär arg som jag aldrig varit innan. Som tur behärskade jag mig den gången och cyklade i kapp dem låååångt efteråt med ett leende på läpparna.

Oj vad jag skriver. Kunde ju skriva hur mycket som helst om hajken! Kunde skriva en låång story om när jag vaknade mitt i natten när ett djur stod 1 meter från mig och tittade på mig. Oj vad jag skrek, har aldrig skrikit så högt i mitt liv förut. Kunde också skriva om maskätar tävlingen, spökhistorien om proseluskan med dregel i sitt gråahår eller när vi gick tysta i den mörka skogen för att söka efter hjortar. Hittade hjortarna i skogen och kunde lysa på dem med ficklampa så man bara såg deras lysande ögon i mörkret.

Jag tror ni alla förstår jag sitter med ett leende på läpparna.

Det var riktigt jeppis!

Här om dagen var jag mitt i allt med ett gäng från Finland på allsvenska match så pratade vi så svarar ena killen "Jo, oli ihan jeppis!". Vilket uttryck, så sjukt bra! Det betydde då att det var riktigt bra. Kommer så att använda det uttrycket! (Första gången jag blev inbjuden på allsvenska match av en kille som spelar själv i laget och kommer gratis bakvägen in på matchen! Reespect. ;) )

Efter att ha försummat allt som har med kost och träning att göra den senaste veckan (nästan två!) på grund av United Open är jag tillbaka. Igår blev det strax under 11 km löptur och idag 70 min styrketräning. Så skönt.

Den senaste veckan har jag haft så otroligt roligt! Haft en stor konferens i United vilket betyder jag har haft fullt upp hela förra veckan. Korta nätter och långa dagar. Men jag saknar träningen. Saknar de långa löpturerna och styrketräningen. Igår var jag på en snabb löptur, försökte hålla pulsen på över 85% hela tiden efttrsom jag inte hann vara länge. 1 träningspass på en vecka, det räcker inte. Men ibland finns ju verkligen inte tiden.

Men nu ser jag fram emot att komma hem över sommaren och att kunna prata med alla. 1 månad kvar i Malmö i vår innan jag kommer hem, men jag njuter. Sommaren är här!