Trots avstånd blir jag mer säker på att en av de bästa blev kvar åt mig.

Pilutta er.

Inget riktigt januari väder

Idag är en dag när jag helst av allt hade velat vara hemhemma. En helt vanlig söndag, med snö. Blir riktigt avis när jag hör folk som kör skoter, skidar och åker pulka. Jag vill också åka pulka.

Försöker prioritera vad jag vill med mitt liv. Så mycket som inte går här att prioritera in. Alla människor finns inte här. Landet finns inte. Snön finns inte.

Jag klär väl på mig och och tar en löptur, på barmark och med plus grader. Det här är inte en januari söndag.

Idag saknar jag.

Vardagslyx

Vardagslyx är att komma hem efter 12,5h arbetsdag och hitta Oravais Hembageris rågbröd i köket. Dessutom var det bakat idag!

För en tid sen skrev jag att det var vardagslyx när jag satt och fixade mina naglar och de kom med ett skumppa glas åt mig.

En dag som denna är nybakat rågbröd lyx.

Ler åt ovissheten

Inget är säkert hur framtiden blir. Inget.

Jag, P och J pratade massor här om kvällen. Ingen av oss vet hur våra liv ser ut efter sommaren. Efter många månader tillsammans kanske vi är i tre olika länder. Enda vi vet är att den här våren ska bli... så sjutusans bra! Vi ska göra massor av roliga saker. Ikväll ska vi ut och äta på en relativt ny öppnad restaurang här. Och sen kanske spela biljard. Vi är riktigt kassa på det.

Jag ler, lite mer än vanligt. Ler lite mer än vanligt för ett samtal och ett meddelande. Ler åt att jag inte vet så mycket om framtiden. Ler för att jag kan le lite extra nu.

" Noman håller täten. Han är orakad och ser trött ut. Han håller bilderna på sonen i utsträckta armar.

- Jag vill att alla ska se hur ett en skjuten 15-åring ser ut.

- Jag flyttade från Irak för att ge mina barn trygghet. Inte ens där skjuts 15-åringar ihjäl, säger Diaa Noman. "

Det är Malmö. Antar jag inte tar det till mig. Tar jag det till mig vågar man inte gå ut på gatan.

Sjukt samhälle vi lever i.